Mvc.
Ska på UL den 1/9 i v 20 alltså om det stämmer enl mitt första UL som gjordes i v 7.
Hoppas det, vore drygt att bli flyttad bakåt haha!
Fick me mig Mille dit ändå för Andreas skulle till tandläkaren och det är väl inte bästa stället att ta med en liten vilde till!
Fick besök av Zillen oxå. Fick fina presenter från cult design. Men tyvärr så fick inte tvålflaskan plats på mitt handfat för spegelskåpet är för stort, får byta till diskmedelsflaska istället :) Tack så mycket!
Just nu far min lilla vilding runt å river å sliter i allt som vanligt! :) Han tar en paus då och då när han kollar på bollibompa. Hur ska man hinna med 2 st tro :) De får vi se nästa år!
Nu har jag lagt upp alla mobilbilder så idag blir det ett inlägg med bilder såklart, roligare då enl mig själv iaf!
Nä 1 bild bara för nu krånglar uppladdningen haha typiskt :)
Sv: Nej man gör ju inte de.
Jag glömde bort vissa dagar att jag var gravid. De var inte förän när lillkillen börja leva om i magen och magen blivit tillräckligt stor som man blev påmind. :P
Helt otroligt vad tiden går fort!
Min racer-Baby :D
Mm, jag vet precis hur du känner dig!
Ja, jag var också super orolig. Och dom två första veckorna var de bara kaos alltså. Både i hemmet och i hjärnan och alla dessa känslor.
Jag kände mig så grymt taskig mot Ebba. Kändes verkligen som att jag hade sårat och svikit henne. :(
Men nu går de huur bra som helst :) Visst kan hon vara lite avis när hon blir trött och helst vill mysa i famnen, men att jag då sitter och matar Nils. Men man får göra de bästa av situationen helt enkelt. Läsa en bok, hålla om henne med ena armen osv..
Sv: Ja fy fan!
Vi var tvungen att stanna kvar två nätter för att dom trodde att Nils hade fått i sig fostervatten med sitt bajs i, i lungorna för att han andades så fort.
Alltså, bara dom nätterna gjorde så himla ont i hjärtat. Fy tusan vad jag grät!!! Ja ville inte ens svara i telefonen när mamma ringde för jag var rädd för att jag skulle höra Ebba i bakgrunden, saknade henne så otroligt mycket.
Jag grät i 2 veckor kan jag ju säga.. de var så himla jobbigt å se Ebba så sårad. :/ För de var ju verkligen inte så jag ville att de skulle bli, även fast jag anade de. Så just då önskade jag att vi också hade väntat. Men tids nog så kommer våra kottar också förstå vad ett syskon innebär och då kommer dom nog bara ha glädje av varandra :)
Du ska se att de blir bra ändå :)
